”Lärde mig vem jag är”

Jag hade faktiskt 4 eller 5 deltidsjobb och försökte hålla allt flytande för att tjäna nog med pengar att försörja mig själv med – en sorts livsstil av missbruk som jag gled in i. Min mor dog i bencancer och jag miste min bästa vän i en bilolycka. Så jag visste inte riktigt hur jag skulle ta mig igenom förlusterna.

Jag började komma för sent till arbetet, började slappa. Alla pengar jag sparade för att köpa saker till huset, till mat osv. gick åt till droger. Och innan jag insåg det, kunde jag inte sluta ta det. Jag började försöka trappa ner gradvis. Jag började försöka låta bli att använda det, men jag mådde bara pyton, jag frös, det kändes som om jag brutit ryggen, som om jag skulle dö. Jag kunde inte sluta längre. Det var då jag talade med min far och bad honom om hjälp.

Vi hörde att Narconon var mycket mer praktiskt inriktat än bara gruppterapi, att det gav faktiska färdigheter för livet och byggde upp ens karaktär, för att hantera de områden där jag var svag, och inte behövde ställas inför de valen igen.

Personalen var mycket hjälpsam och många studerande gick igenom samma steg. De hjälpte mig ut ur det skal jag hade levt i. När jag avslutade bastuprogrammet kändes det härligt. Jag kände mig flera år yngre. Jag kände mig inte förorenad eller omtöcknad. Jag kände mig energisk. Min kropp kändes rätt. Jag kände mig som mitt gamla jag.

Och det bästa jag fick ut av programmet var att jag lärde mig vem jag är och att jag inte behövde gömma mig. Jag behövde inte använda droger för att trivas. Jag behövde inte använda droger för att passa in. Jag är mig själv och jag lärde mig att vara den jag är. Det finns ingen större gåva i världen: att lära sig vem man är och att trivas med sig själv.