”Redo att tackla världen”

Jag började med droger när jag var tretton år, började röka cigaretter och hasch och dricka på veckosluten med kompisar. När jag var femton, sexton år, började jag med ecstasy, psykedeliska droger, piller, allt jag kunde komma över. Vid sjutton, arton års ålder började jag ta opiater regelbundet, jag började med heroin.

Jag hoppade av studierna och började gå på musikfestivaler. Under en festival spårade det ur och jag tog allting på en gång. Jag tog en psykedelisk drog och kommer ihåg att jag vaknade efter min tripp – på sjukhuset.

Min mamma satt där och grät och hon sade: ”Du har legat i koma i fyra dagar. Du överdoserade, ditt hjärta slutade slå. Du har tur som lever.” ”Gå till ett rehabcenter.” Så jag sade: ”Okej, jag ska.”

Så när jag kom till Narconon var jag ett vrak. Och visste inte vad jag hade att vänta mig. Men personalen tog verkligen väl emot mig, var mycket hjälpsamma. Ofta var jag rädd och vågade inte se mig själv i ögonen, vågade inte bli återställd, och de hjälpte mig igenom det.

När jag var klar kände jag mig som ett litet barn igen, om du förstår vad jag menar. Jag hade en vuxen persons mentalitet, men jag var redo att ta mig an världen.

För det handlar inte bara om att sluta med droger, det handlar om att hålla sig borta från dem. Och de lärde mig alla verktyg jag behöver för att hålla mig borta från droger och hur jag skulle handskas med mina känslor. Och jag har äntligen lärt mig att respektera mig själv, hur jag ska uppskatta vad jag kan ge. Jag lärde mig att älska mig själv.